Var sann

Ibland händer det att jag blir väldigt förvirrad. Av mig själv, när jag tänker på allt som egentligen inte alls är ett problem. Jag blir förvirrad av rubriker i tidningar, av hur folk i samhället tycker att saker och ting ska vara. Förvirrad av vad som är "viktigast" i livet. Förvirrad av det många kallar ideal. 

Det jag menar är att det är så många olika sätt vi ska vara på, till och med hur vi ska se ut och vad vi ska äta och inte äta. Hur vi ska konsumera och hur vi ska spendera vår tid. Det är inte det att jag hör på och försöker följa dessa löjliga "regler". Grejen är den att jag blir förvirrad eftersom det är alldeles för få människor som faktiskt inte låter sig påverkas av samhällets ideal-människa som det skriv om i veckotidningar. Det är alldels för människor som låter sin egna röst bli hört. Som låter sig själv klä sig som man egentligen vill klä sig, alldeles för få som lever på det sättet som de vill leva på. 

Det gör mig ledsen att det ska vara ett stort steg att våga (något så självklart och enkelt) som att vara sig själv. Men jag tror att det kan vara svårt eftersom många som växer upp inte hinner lära känna sig själv. Det är därför så många söker sig själv sent i livet, eftersom de inte tagit sig tiden till det tidigare. Innan man fastnade i tankesättet som folket runtomkring har. Det är synd att det ska vara en ovanlighet att våga låta sin röst bli hörd, fast det som är mest ovanligt är att man låter sin röst bli hörd med ett förtroende på sig själv bakom den. 

Det är så himla fantastisk hur vi alla kan vara så unika som vi är. Så snälla ta vara på din personlighet och låt din röst bli hört. Göm inte dina åsikter och definitivt inte dina känslor. Stå inte bakom något du inte tror på och var sann mot dig själv. För dig själv är det viktigaste du har. 
Bilderna är ju lagomt irrelevanta men se så fina gamla burkar jag nyss köpt! 


 
 
 
 
 
Dagbok, Hem och hus, Lycka och välbefinnande | |
Upp