Ett öppet inlägg

Jag la i för hög växel, glömde se mig om i korsningen. Missade farthindrena och kraschade till slut av ren dumdristighet. Inte boksatvaligt talat. Men bildligt kan man säga. 
 
Att vara hemma med Bertil är fantastiskt. Men det är även svårt att inte bidra särskilt mycket till vår ekonomi, att inte ha egna pengar och att inte jobba. Däremot vill jag ju inget annat än att vara hemma med min son, även Felix vill ju förstås att jag ska vara hemma. Eftersom jag "bara" var hemma med Bertil ville jag göra det så bra som möjligt. Undermedvetet. Jag tog hand om mitt barn om dagarna, samtidigt som jag gjorde allt övrigt. Diskade, tvättade, städade, plockade, fixade, möblerade om, vek om kläder, lagade mat, lagade barnmat. Satt sällan still och tänkte ständigt på vad jag glömt göra, vad som måste göras och vad jag skulle göra sedan. Jag ville lära Bertil allt, se honom men ändå hinna allt annat. Och helst lite till. Sov sällan mer än fem timmar per natt och vilade aldrig om dagarna utan passade på att fixa annat dem timmar Bertil sov middag. Instagram och facebook blev allt mer pressande. Jag kom in i en fas då det handlade mycket om att lägga ut, visa vad vi gjorde och ständigt söka någon form av bekräftelse jag tydligen behövde av folk jag knappt känner. Jag kände mig allt mer irriterad, lättretad och rent av arg. Kände att jag inte var samma person längre, inte samma flickvän och inte samma mamma. 
 
En natt krachade jag. Brast i gråt och förklarade för Felix hur jag kände. Jag var trött på att vara arg. Trött på att försöka så mycket. Trött på att försöka vara bästa mamman. Trött på att inte vila. Trött på allt jag blivit. Framförallt trött på sociala medier. 
 
Jag blir så ledsen när jag tänker på att det kan bli så en tid som denna. En tid då livet är i sin fulla prakt och vi är så himla lyckliga. Att det ändå ska komma in ondska som stör ens ro. Att den lilla rösten som jag inte hört sedan jag var 15/16/17 år gammal, än en gång viskar åt mig "Du duger inte" och "Bättre kan du". 
 
Jag grät och hulkade, jag pratade med Felix. Jag såg på Bertil som sov, jag kände ånger och jag kände förändring. Jag sa förlåt. Jag raderade Instagram, även Facebook. Jag torkade tårarna och jag somnade om. 
 
Det har gått ett par veckor nu och det är ganska svårt att växla ner. Jag försöker och det går bättre och bättre. Jag försöker ta det lugnt, inte göra för mycket. Försöker komma till ro med att det är okej om det står ett odiskat glas på vardagsrumsbordet, det är okej med några strumpor på golvet. Man behöver inte sopa eller dammsuga så fort någonting hamnar på golvet och man behöver inte tvätta varje dag. Allt behöver inte ske på en gång. Jag lär mig och jag återhämtar mig i min egna takt. Felix är fantastisk. Han hjälper till, mer än jag ens visste att han kunde. 
 
Jag är hemma med Bertil och det är inte så "bara". Det är ett heltidsjobb och mycket därtill. Helt borträknat ens dagliga sysslor. 
Kom ihåg det ni som är föräldralediga och stressar genom vardagen. Ta det lugnt och ta vara på tiden. 
 
Det är så v i k t i g t. 

Enkel rotfruktspuré åt bebis

Mitt bästa tips när det kommer till mat, kanske speciellt om man vill hålla en lägre matbudget och få så mycket som möjligt för pengarna - är att passa på att köpa på sig när det är extra pris på varor. Det gör att man dels garderar sig genom att ha mer mat hemma samtidigt som i slutändan sparar enomt mycket pengar. Om man som jag helst inte vill ha hem en drös med reklamblad i brevlådan finns det en toppenapp till mobilen som heter Bonial. Där kan du lägga till dina egna favoritbutiker och varje vecka få reklambladet i appen för att se vad som är på extrapris. Kalasbra! Här i veckan hade Coop väldigt bra pris på rotfrukter. Då passade vi på att köpa ett helt gäng och idag använde jag ungefär hälften till att göra puréer till Bertil. Jag valde att använda morötter, potatis och palsternacka (min personliga favorit). 
 
 
Rotfruktspuréer är perfekt som mellanmål eller lite extra till maten. Det går så lätt att fylla antingen matburkar, fryspåsar, klämmispåsar eller iskubsformar - frysa in och ta fram och tina kvällen innan. 
 
 
Jag skalar alltid efter att jag sköljt av frukten. Delar i mindre bitar så det går snabbare att koka och lättare att mixa. 
 
 
Jag valde att göra tre olika kombinationer, nämligen en med palsternacka och potatis, en med alla tre frukter och en med endast morot. Därför kokade jag alla tre i separata kastruller. Ska man blanda alla går det förstås galant att koka allt i samma kastrull. Men kom ihåg att det kan ta lite olika lång tid för dem att bli klara. Då kan man anpassa storleken man skär dem i. 
 
 
 
I med önskad mängd frukt i bunke, tillsätt lite neutral olja för en mer matig puré som ger längre mättnadskänsla. Vatten efter behag beroende på hur lös man vill ha den. Sedan mixa! Jag föredrar stavmixer men självklart kan man använda matberedare eller smoothiemixer. 
 
 
Upp på burk eller vad man nu har hemma och märk med innehåll och datum. Jag sparar oftast ett par burkar i kylen och fryser in resten. 
 
 
 
Det känns alltid bra att ha egen mat i frysen åt Bertil, kruxet är bara att komma ihåg att tina i tid. Men det är en vanesak. 
 
Ha en god kväll och mixa lugnt!
Barn- och mammaliv, Mat och recept | | Kommentera |

Renografi på världens finaste bebis

Idag var det dags för en ny undersökning på Bertils lilla njure. Kl. 8 på morgonen hade vi tid på Barnmottagningen och kl. 10 på röntgen. Till att börja med vill jag säga att han sköter sig verkligen exemplariskt på dessa undersökningar. Bara ler, snackar och flirtar med peronalen. Inte en enda tår och bara ett genuint lugn. Så fin han är vår lille kille. 
 
Kl 8 på barnmottagningen fick han emlen i båda armveck, händer och fot för att sedan 9.15 få en nål där ådrorna tillät det. Väntetiden däremellan spenderade vi i caféet där jag och Felix åt frukost och sedan besökte vi för Bertils första gång, lekterapin. Det var en tumme upp bortsett från att han blev hungrig tillslut. Fram med brösten mamma! 
 
 
 
 Sedan åter på Barnm. kl. 9.15 för isättning av nål. Charmtroll som han är gjorde han inte en min när de satte in nålen i armvecket på honom utan bara log och surrade med sköterskan. 
När vi fick kallelse till den här undersökningen sa de att det vore bra om Bertil åt mycket timmen innan röntgen och helst såg de att han sov under den undersökningen också som skulle ta 28 minuter. Jaja, in your dreams tänkte jag. Det kan vara svårt att timea både mat- och sovklocka för en bebis. Men hör och häpna - vi fixade det! Som på beställning åt Bertil timmen innan och sov under hela röntgen! Perfekt. 
 
 
På röntgen den här gången slapp vi lämna alla prylar, väska, smycken och mobiler utanför rummet och vi behövde inte heller ha dessa kläder man ska ha för att skydda heller. Idag var det bara att kliva in som vanligt och jag fick stå bredvid Bertil under hela undersökningen. I nålen han fick i armen injicerade de in radioaktiv kontrast i blodet för att se hur snabbt det tas upp av njuren. Han sov som sagt hela tiden och vaknade med ett leende när britsen han låg på styrdes en bit ut ur rummet och sköterskan tog av honom den fasttejpade nålen. 
Vår duktiga lilla kämpe. 
 
 
Jag fick hålla min hand på honom under tiden. Kanske så han skulle ligga helt stilla under tiden. Det kan vara mycket lugnande också att känna någon tyngd på en. 
 
Dagen i helhet gick väldigt bra. Nu vänter vi bara på att även dessa svar ska skickas ner till Uppsala akademiska och sedan tillbaka upp hit till vår barnläkare på Sunerby sjukhus. Förhoppningsvis kan vi snart sluta med antibiotika och kanske tillochmed pausa lite från alla dessa sjukhusbesök. Men allt för att denna lilla stjärna ska få må bra. Hade det inte varit för Felix lugn hade jag nog reagerat annorlunda över allt det här. Jag hade nog inte kunnat stå bredvid honom när de sticker nålar i honom utan att bryta ihop. Nu kan jag stå bredvid och prata lugnt med honom utan att bry mig om det. Det är skönt att ha en sån klippa som Felix ständigt närvarande. Tack Gud för att han kan ta sig tid från jobb för att alltid följa med på undersökningar. 
 
Något som också är helt fantastiskt när vi kommer till Barnmottagningen är att sköterskor och läkare känner igen Felix från det att han hade leukemi för cirka 7-8 år sedan. Att få se hur de lyser upp av åsynen på en frisk och stark Felix som nu är pappa. Det är så fint och jag kan tänka mig hur skönt det är för dem att se hur bra det har gått för honom. Det är verkligen starkt känslomässigt. 
 
Ett foto från tidig vår. Älskar dessa två. 
 
Barn- och mammaliv, Dagbok | | Kommentera |
Upp