En förebild

Jag fick enormt fin respons angående mitt förra inlägg. Det kändes väldigt bra att fler tycker att det är viktigt. 
 
Måndag morgon och jag är faktiskt utvilad. En sällsynt förekommelse numera faktiskt. Lätt hänt när bebis är inne i en vaken-på-natten-period. I eftermiddag ska vi försöka oss på babysång och sedan ska Bertil få vara hos farmor. Vilket är enormt välbehövligt då lägenheten just nu ser ut som, ursäkta, ett pisshål. Äntligen tid att städa!
 
Nog om det. Jag kom tidigare över ett inlägg på instagram. Från en kännigendis så att säga, nämligen tv4-profilen Soraya Lavasani. Det var väldigt fint för hon delade en artikel hon själv blivit intervjuad i. Rubriken för artikeln lydde "Soraya: Tog lång tid att bli glad för graviditeten." Detta handlade alltså om att hennes mamma just hade dött och hon kände depression och svårt att känna glädje över beskedet att hon skulle bli mamma. Texten hon skrev under bilden på sin instagram löd väldigt fint: "Jag har gjort valet att vara öppen och personlig när jag intervjuas. Ibland kan det kännas väldigt utelämnanade när mina ord väl är på pränt. Men jag vill inte vis upp en polerad yta och senast idag fick jag ett meddelande från en tjej som också förlorat sin mamma och som kände igen sig i mina känslor. Så jag tänker fortsätta vara öppen när någon frågar." 
  Så. Himla. Sant. Det är verkligen precis detta jag talar om, att våga vara öppen för det gör både dig själv gott att slippa hålla upp en fasad och även andra som kan relatera till dina känslor och tankar. Att slippa känna sig ensam helt enkelt. Soraya är stark. Modig. Det är någon att se upp till tycker jag. In på hennes instagram och kika. @sorayalavasani 
 
Nu ska vi promera ut och njuta av hösten innan snön kommer. Jag och Bertil som älskar att vara ute. Det är något jag verkligen vill ha som fokus under hans uppväxt. Att passa på att vara utomhus så ofta som möjligt. Det oss människor väldigt gott. På med höstkläderna!
 
 
Dagbok, Inspiration | | Kommentera |
Upp