Mitt nya fokus

Jag kommer åter med lite texter och bilder på den här sidan nu framöver. Men jag har funderat mycket kring det. Jag känner att det inte ger särskilt mycket att dela dagens sysslor i bild och sedan skriva en liten meningslös tanke. Det finns många bloggar redan som är fyllda av det och jag känner att det kan vara svårt att skilja sig från den mängden. Jag vill ändå ha ett syfte. Och där har jag varit in på många tänkbara spår. En blogg inriktad på tips/trix, pyssel och sömnad? I dagsläget är det inte aktuellt även om tanken lockar, med tanke på att jag inte har sytt någonting sedan innan Bertil kom. Jag har även spekulerat kring matlagning, bakning och främst barnmat. Men det är nog något som får skymta fram lite då och då istället för att det ska vara ett genomgående tema. Det som är enklast och mest aktuellt är ju förstås vardagslivet. Men, vad är då vardagslivet? Det som ofta framkommer i sociala medier angånde vardagen är, enligt mig, en minimal bråkdel av vad vardagen egentligen är. För det som vi egnetligen gör om dagarna, det vi egentligen tänker på och det som faktiskt tynger oss och det som egentligen gör oss innerligt glada, alla de sakerna delar vi inte på just sociala medier eftersom vi inte vill blotta oss på det sättet för vem som helst. Men dem gånger vi känner oss tyngda, usla och udda är det just igenkänningsfaktorn som kan få oss att må så himla bra igen. Vi släpper ner axlarna, suckar lätt och smilar lite: "Jag är alltså inte ensam om detta." Därav tycker jag att det ibland är väldigt viktigt att våga blotta sig och visa alla sidor som man inte annars ser när man lägger upp bilder på instagram till exempel. Jag tror inte heller att det är lika läskigt idag att "öppna upp sig" på sociala medier som för några år sedan med tanke på att idag är just sociala medier ett stort centrum i dagens samhälle. Jag tror att det var mer obekant och främmande förut. Vem som helst kunde ta del av det vi skrev, det kändes väldigt utlämnande. Och det är det fortfarande. Det är utlämnande och vem som helst kan se och läsa om dig, men jag tror att det gör många väldigt gott att se fler sidor av oss människor på sociala medier. Än en gång, igenkänningsfaktorn. 
   Jag vill kunna dela med mig att den jag faktiskt är. Om mina tankar och framför allt känslor som jag kan drunkna i. Hur jag gör för att simma upp till ytan igen och få luft. Om föräldraskapet, striden mellan att känna sig som den starkaste, mest uppfinningsrika och coolaste mamman i världen och sedan den mest usla, stressade och minsta mamman någonsin. Att komma till insikt med att det är samma för alla. Jag vill kunna dela med mig om något som jag nästan aldrig nämner numer, som är bland det största och absolut viktigaste i mitt liv. Det som är grunden för allt och som alla borde kunna prata om utan att det ska finnas fördomar, misstankar eller osäkerhet. Nämligen min tro på Gud. Jag vill lyfta det för att jag har en önskan om att alltid kunna lyfta det och nämna det med stolthet i rösten. Jag har ett brinnande intresse som jag heller inte brukar ta upp då det alltid ger mig en prestationsångest, det är att skriva. Drömmen och målet om romanen. Om alla gamla dokument som ligger och samlar damm som jag faktiskt tror att det finns något bra i. Jag vill våga visa upp det och kunna prata om min prestationsångest, kunna handskas med det och framför allt utvecklas genom att öva. Sedan vill jag prata om sådant man aldrig pratar om, misslyckande. Jag vill kunna vara öppen med känslor, kunna dela och få delat till mig om alla känslor som vi någon gång ramlar över. Jag tror att det är enormt viktigt att vara lite blottad ibland. För det som gör att vi känner oss nakna i själen är också det som gör oss äkta. Anledningen till varför jag nu kommit fram till det här upplägget är för att jag är less. Jag är less på fasaden, på att allt ska vara fint, städat, lugn och skönt, duktigt, normalt och lyckligt. Jag har inte orken längre att försöka vara något jag inte är. Jag är så långt från allt vad perfekt är och jag är trött på kritikern som har tagit den största platsen på senaste vad gäller sociala medier och livet i sig. Jag vill komma tillbaka till det som är äkta, det som är jag och allt vad vardagen faktiskt är. Hoppas det kan vara någon som hakar på detta eller vill höra vad jag har att lyfta. 
 
 
Dagbok, Lycka och välbefinnande | | Kommentera |

Planering och goda besked av läkare

Det är en sådna fin tid nu. Sommaren kom till oss här i Norrbotten med bravur. Varma temperaturer varenda dag och sol på blå himmel. Vad mer kan man önska sig i dagsläget efter den sega våren? Vi njuter varenda dag. Inte nog med det så väntar sommarens äventyr alldels om hörnet. Norge, dop och flytt. Sedan en massa festligheter med familj och vänner däremellan. 
 
Jag fick även tag på vår barnläkare haromdagen också. Vi har velat fråga henne om en hel del jag och Felix som vi känner har varit väldigt otydligt nu under alla undersökningar vi gjort på Bertils lilla njure. Efter det samtalet kändes allt så mycket lugnare. Vi väntar nu bara svar från urologen från Uppsala akademiska och sen kan vi nog pusta ut lite. Min älskade lilla pojk, måtte du slippa antibiotikat snart. Men allt för att du ska få må bra. Vilket kan gör, han mår så innerligt bra och är så fantastiskt glad åt allt vi visar honom. Det värmer så fint att se hur han ter sig till vår närmaste familj och hur han utvecklas mer och mer varje dag som går. 
 
Snart vankas det som sagt dop. Vi valde att bara bjuda familj och inte vänner eftersom vår familj är så pass stor. Det hade inte gått att bjuda våra vänner också. Men senare när det i framtiden vankas bröllop, då ni! Men åter till dopet. Vi har lite mer än en månad kvar tills det är dags och jag känner att jag snart måste börja slå slag i saken och planera. Lämna gärna en kommentar om ni har tips eller tankar kring dop och hur ni gjorde. Det vi har bestämt är att det blir fikabuffé efteråt. Inte mat utan kaffe och fika duger gott och väl! Jag ska sno ihop lite dekorationer också och få tag på någon gammal vän som kan plinka lite musik sen är vi hemma. 
 
Dagarna nu är lite i väntans tider, Felix jobbar tre dagar till sedan går han på långledigt och vi ska njuta hela sommaren. 
 
Hoppas sommaren behandlar er väl. Ta hand om varandra.
Dagbok, Lycka och välbefinnande | | Kommentera |

Åsiktsmaskiner, bromsa

Jag blir så fundersam ibland. Fundersam på hur man inte kan få ta sina beslut utan att någon ska tycka tycka tycka. Jag vet inte om det är så överlag för alla jämt och ständigt men jag vet iallafall jag upplever detta så pass ofta att jag börjar bli riktigt tröttsam på hur vissa ens orkar. Kan vi inte bara sköta vårat egna och vara tillfreds med det. Inte vara tillfreds med vanan att alltid lägga näsan i blöt och anta, tycka, döma och prata. Låt folk ta de beslut de vill ta, gör det du själv vill när du själv vill det och strunta i vad folk ska tycka. Jag lovar er att allting kommer att bli så mycket roligare och enklare. Det värsta jag vet är verkligen att vissa inte kan sätta sig in i en annans situation, utan direkt anser något dåligt om alla inte är så som de själva. Nej nej nej känner jag för här står jag på två stadiga ben på jorden, självsäker i mig själv och stark som Pippi. Det är något fler borde känna, att känna här är jag och jag har ingenting att skämmas för. Jag är stolt över den jag är och att jag alltid står för min åsikt. Jag ändrar den inte beroende på vem jag umgås med, jag ändrar den inte för att någon ber mig. Jag är jag och jag är bra. Håll huvudet högt vänner, sköt era egna beslut och respektera varandras åsikter. 
 
 
Dagbok, Lycka och välbefinnande | | En kommentar |
Upp