Heja fram höstpeppen snälla

Bara en kort liten hälsning från mig som börjar gå in i den dystra höst depressionen. Nej inte riktigt så allvarligt men att mörkret kommer och växter vissnar jag ibland att även jag vissnar för en tid. Jag blir lätt lite opepp på det mesta. Tycker att alla kläder är fula, håret är som en höstack, smink inte fungerar och kroppen är fel. Jobba är bara jobbigt och folk är otrevliga. Inget av detta är sant förstås men det är så det känns vissa dagar. Även om jag vet att jag dagen efter känner mig på toppen av världen. Men lite så är jag, jag går upp och ner likt en och annan berg-och-dal-bana. Men det är okej, jag kan stå ut med det! 
 
Jag kan förövrigt ytterst sällan klippa ut mönster utan att ha sällskap, sällskap som ibland kan vara lite smått ivägen. Men söt är han ju må jag säga. 
 
 
 
 
Dagbok | |
Upp