Renografi på världens finaste bebis
Idag var det dags för en ny undersökning på Bertils lilla njure. Kl. 8 på morgonen hade vi tid på Barnmottagningen och kl. 10 på röntgen. Till att börja med vill jag säga att han sköter sig verkligen exemplariskt på dessa undersökningar. Bara ler, snackar och flirtar med peronalen. Inte en enda tår och bara ett genuint lugn. Så fin han är vår lille kille.
Kl 8 på barnmottagningen fick han emlen i båda armveck, händer och fot för att sedan 9.15 få en nål där ådrorna tillät det. Väntetiden däremellan spenderade vi i caféet där jag och Felix åt frukost och sedan besökte vi för Bertils första gång, lekterapin. Det var en tumme upp bortsett från att han blev hungrig tillslut. Fram med brösten mamma!
Sedan åter på Barnm. kl. 9.15 för isättning av nål. Charmtroll som han är gjorde han inte en min när de satte in nålen i armvecket på honom utan bara log och surrade med sköterskan.
När vi fick kallelse till den här undersökningen sa de att det vore bra om Bertil åt mycket timmen innan röntgen och helst såg de att han sov under den undersökningen också som skulle ta 28 minuter. Jaja, in your dreams tänkte jag. Det kan vara svårt att timea både mat- och sovklocka för en bebis. Men hör och häpna - vi fixade det! Som på beställning åt Bertil timmen innan och sov under hela röntgen! Perfekt.
På röntgen den här gången slapp vi lämna alla prylar, väska, smycken och mobiler utanför rummet och vi behövde inte heller ha dessa kläder man ska ha för att skydda heller. Idag var det bara att kliva in som vanligt och jag fick stå bredvid Bertil under hela undersökningen. I nålen han fick i armen injicerade de in radioaktiv kontrast i blodet för att se hur snabbt det tas upp av njuren. Han sov som sagt hela tiden och vaknade med ett leende när britsen han låg på styrdes en bit ut ur rummet och sköterskan tog av honom den fasttejpade nålen.
Vår duktiga lilla kämpe.
Jag fick hålla min hand på honom under tiden. Kanske så han skulle ligga helt stilla under tiden. Det kan vara mycket lugnande också att känna någon tyngd på en.
Dagen i helhet gick väldigt bra. Nu vänter vi bara på att även dessa svar ska skickas ner till Uppsala akademiska och sedan tillbaka upp hit till vår barnläkare på Sunerby sjukhus. Förhoppningsvis kan vi snart sluta med antibiotika och kanske tillochmed pausa lite från alla dessa sjukhusbesök. Men allt för att denna lilla stjärna ska få må bra. Hade det inte varit för Felix lugn hade jag nog reagerat annorlunda över allt det här. Jag hade nog inte kunnat stå bredvid honom när de sticker nålar i honom utan att bryta ihop. Nu kan jag stå bredvid och prata lugnt med honom utan att bry mig om det. Det är skönt att ha en sån klippa som Felix ständigt närvarande. Tack Gud för att han kan ta sig tid från jobb för att alltid följa med på undersökningar.
Något som också är helt fantastiskt när vi kommer till Barnmottagningen är att sköterskor och läkare känner igen Felix från det att han hade leukemi för cirka 7-8 år sedan. Att få se hur de lyser upp av åsynen på en frisk och stark Felix som nu är pappa. Det är så fint och jag kan tänka mig hur skönt det är för dem att se hur bra det har gått för honom. Det är verkligen starkt känslomässigt.
Ett foto från tidig vår. Älskar dessa två.